Vi ser den ständiga utvecklingen som en tillgång och gör vår arbetsplats mer kreativ och orädd, skriver Anna Franklin och Erica Karlsson, grundskollärare på Ribbaskolan och deltagare i projektet 3O. Foto: Stephanie Rajha

”Det är vi pedagoger som gör skillnad”

Krönika

I början av projektet 3O- en modell för kompetensutveckling på arbetsplatser, hade våra elever relativt låga studieresultat, främst högstadieeleverna. Många elever uttryckte också en otrygghetskänsla, vi pedagoger upplevde dock vår kompetens som tillfredställande.

Politikerna i Jönköpings kommun ansåg att Ribbaskolan passade bra som modellskola för projektet. Personalens ökade kompetens skulle kunna öka måluppfyllelsen hos eleverna, skapa en skola med höga förväntningar på eleverna och en trygg skolmiljö. En stor bidragande faktor till att projektet sjösattes var den nya skollagen som kräver att undervisningen ska ske på vetenskaplig grund.

En annan tanke som projektledaren professor Tomas Kroksmark hade, var att vi pedagoger som arbetar runt eleverna själva skulle äga forskningen och bedriva den inom vår egen verksamhet. I början kände vi i personalgruppen en stor osäkerhet kring projektet- skulle vi orka arbeta heltid och därtill studera 50 procent? Vi båda kände ändå att studierna skulle kunna bidra till något bra och under åren har vi varit positiva till projektet.

Modellskolan bygger på studier inom pedagogik. Föreläsare och forskare har föreläsningar på skolan men vi studerar via Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. På grund av åldersspannet hos oss pedagoger varierade behörighetsgraden när vi började, men har under åren jämnats ut. När vi startade var alla pedagoger från förskollärare, fritidspedagoger och grundskollärare delaktiga. I dagsläget är det endast några få förskollärare och fritidspedagoger kvar i projektet.

Vi har läst ett antal olika kurser, där det ingått aktuell kurslitteratur. Utifrån denna har vi fördjupat oss i egenvald forskning kring det område vi valt att fördjupa oss i. Vi har gjort flera olika studier, bland annat en om vad elever i årskurs sju har för förväntningar på sin skolgång och en om läsförståelsen hos elever i årskurs ett. Under studierna har vi prövat nya observationsformer som skuggning, filmning och intervjuer.

Vi upplever att många av oss har tagit till sig av ny kunskap och omsatt detta i praktiken. Eftersom vi studerar vår egen praktik, lär vi oss mycket av oss själva och om våra elever. Vi har möjlighet att hitta problemområden och sedan med hjälp av litteratur, forskning och kollegor hitta strategier för att öka lärandet. Vi upplever att vi har fått ett driv i skolutvecklingen och ett tydligt fokus på lärandet.

Alla är inte bekväma med denna förändring men de flesta av oss kan, trots stor arbetsbelastning med både jobb och studier, se stora vinster med projektet. Exempelvis har måluppfyllelsen hos eleverna ökat och diskussionerna inom kollegiet är på en annan nivå där lärandet står i fokus. Vi upplever båda två en mycket mer stabil grund att stå på rent vetenskapligt. Detta ger en trygghet både i undervisningen och i diskussioner med kollegor och föräldrar.

Vår forskning har gett oss effektiva verktyg för att uppnå lärande hos eleverna. Ett konkret exempel är arbetet med den formativa bedömningen. Den har satt fokus på vad vi vill att eleverna ska lära sig och hur de ska nå dit. Arbetet handlar om att konkretisera kunskapskraven för eleverna för att tydliggöra vad det är de ska lära sig. Vi har också blivit bättre på att mer regelbundet ta reda på var eleverna befinner sig i förhållande till kunskapskraven.

Studierna har också gjort de flesta på vår arbetsplats mer motiverade. Vi har ett nytt driv och en önskan om att hela tiden bli bättre på vår profession. Vi ser den ständiga utvecklingen som en tillgång och gör vår arbetsplats mer kreativ och orädd.

Men den stora vinsten i hela projektet är att nästan alla deltar. Det vi beskrivit i denna text hade varit omöjligt om enbart några stycken hade gått utbildningen. När vi gör detta tillsammans får det mycket större genomslagskraft och vi kan stötta och hjälpa varandra i motgångar. Studierna har också gett oss samhörighet och en helt annan stolthet över vår skola som vi inte hade när vi startade.

Nu bedriver vi undervisning på forskning och beprövad erfarenhet­- det ger eleverna en annan möjlighet att nå kunskapskraven. Genom studierna har vi fått ytterligare bevis på att det är vi pedagoger som gör skillnad och vi båda känner en större yrkesstolthet.

Text: Anna Franklin, grundskollärare 1-7, anställd på Ribbaskolan i snart nio år och Erica Karlsson, grundskollärare 4-9, anställd på Ribbaskolan i snart åtta år.