Carina Åberg, vd för Apel.

Socialfonden rör sig i gränssnitten

Drygt 40 deltagare kom till A&Os seminarium Socialfondens bidrag till lokal och regional kompetensförsörjning på Kompetensforum på Lindholmen Conference Center i Göteborg den 24 februari.

Konferensdagen arrangerades av Västra Götalandsregionen som en del i arbetet med att etablera en kompetensplattform i regionen.

Under innevarande programperiod, 2007-2013, drivs 200 projekt i Västra Götaland som tillsammans får 750 miljoner kronor från Socialfonden. Hittills har 42 000 personer fått utbildning på eller utanför arbetsplatsen i projekten.

A&Os seminarium leddes av Carina Åberg, vd för Apel, och Per-Olof Thång, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. I samtal med deltagarna diskuterades tre huvudsakliga frågeställningar:

 

  • arbetsplatslärande som leder till utveckling för både individ och verksamhet
  • projekt som form för utveckling på kort och lång sikt
  • gränsöverskridande samverkan - möjligheter och svårigheter.

 

– I Sverige omnämns personalutbildning som skilt från andra former av kompetensutveckling. Skillnaden är att arbetsgivaren anses ha ansvar för anställda, medan annan utbildning ligger på det offentliga. Men om vi ska ta till oss frågor om rörlighet på arbetsmarknaden och förebygga utslagning, då måste de här systemen arbeta tillsammans. I socialfondsprojekten öppnas nya möjligheter till samverkan, sa Per-Olof Thång.

Han menar att ett skäl till att Tyskland har väsentligt lägre arbetslöshet än Sverige är att företag, myndigheter och utbildningsväsende samverkar.

 

Stuprör motverkar långsiktiga effekter

­­– Socialfondsprojekten rör sig i gränssnitten. Inom programområde 1 kommer projekten i kontakt med arbetsgivare, verksamheter i näringsliv och offentlig sektor samt utbildningsannordnare, säger Carina Åberg.

Projekten blir plattformar där olika aktörer samlas kring komplexa frågor i stora satsningar. Men det finns en inbyggd motsats mellan projekten som arbetsform och möjligheten att implementera resultaten i ordinarie verksamhet.

– Kanske är det så, att om vi vill få möjlighet att samverka för mobilitet på arbetsmarknaden, måste vi bryta upp en del system. Det är sorgligt när så många bra erfarenheter görs utan att tas till vara, säger Carina Åberg.

– Vi är barn av våra egna system. Men i praktiken rör sig frågan om regional kompetensförsörjning över flera politikområden, näringspolitik, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik. Då måste det finnas en konstruktion i projekten som gör det möjligt att arbeta flexibelt.

– Vi ser Socialfonden som en oerhört viktig aktör som samlar de olika parterna i partnerskap, säger Marja-Leena Lempinen, från Västra Götalandsregionens kompetensplattform.

Inte bara politiska gränser

Eric Alexandersson, på Volvo Cars, tycker också att socialfondsprojekt som bedrivs på Volvo har stor betydelse för kunskapsutbyte om kompetensutveckling mellan företagen i regionen.

– För oss betyder gränsöverskridande också att vi arbetar i partnerskap med andra företag och underleverantörer. På så sätt skapas erfarenhetsutbyte i branschen som har lett till många aha-upplevelser. Jag ser väldigt stora möjligheter här, säger han.

Uppdelningen mellan programområden försvårar

En tredje form av gränsöverskridande arbete i socialfondsprojekt som kom fram under seminariet bedrivs i projektet Kulturkraft Väst. Projektet Kulturkraft Väst arbetar med utveckling för kulturarbetare och har skapat en form av kompetensplattform för kulturbranschen i Göteborg, där bland andra film- och tv-företag i hela regionen, Scenskolan och Göteborgs universitet medverkar.

– För oss har uppdelningen mellan PO1 och PO2 vållat stora problem. Vår målgrupp befinner sig mellan dessa, de flesta är frilans. Vi ser också en framtid där fler går mot den typen av anställningar. I vår sektor är det kanske 70 procent av alla verksamma som inte har en fast anställning. De lämnas då helt utanför kompetensutvecklingsinsatserna, säger Ulla Berg Svedin.

– Samverkan har gett fantastiska resultat. Men det är fortfarande ett projekt, för det finns ingen organisation som kan bära kompetensplattformen som vi skulle behöva för arbetsgivare och parterna. De här företagen är för små för att kunna driva egna kompetensutvecklingsinsatser.