Panelen. Moderator Anna Danielsson Öberg, Roger Mörtvik, TCO, Lena Abrahamsson, Luleå tekniska universitet, Johan Ancker, Teknikföretagen, Thomas Carlen, LO, Robert Cloarec, Arbetsgivarverket.

Vems är ansvaret?

Konferens - A&O för att klara kriser

Att det behövs kompetensutveckling, som arbetsplatslärande eller i annan form, är inget som ifrågasätts. Men vems är ansvaret, individens, samhällets, eller företagens? Och vem ska betala för dem som befinner sig i omställning?

Frågorna diskuteras under konferensens avslutande paneldebatt, som handlade om hur dagens kompetensutveckling ska kunna dämpa effekten av framtida kriser.

I paneldelen deltog Johan Ancker, Teknikföretagen, Lena Abrahamsson, professor vid Luleå tekniska universitet, Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef TCO, Robert Cloarec, senior advisor, Arbetsgivarverket, Thomas Carlén, LO-ekonom.

Kompetensutveckla för ökad rörlighet

– Krisen drabbade inte alla yrken på samma sätt. Några branscher berördes inte alls alls. Vi behöver en arbetsmarknad med rörlighet mellan branscher för att inte vissa orter ska vara särskilt känsliga för kriser. För att nå dit måste arbetsplatslärande vara ett lärande för hela livet, säger professor Lena Abrahamsson.

Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO, menar att regeringen gör om misstagen från 90-talskrisen, som inte satsar mer på kompetensutveckling.

– Det behövs mycket större åtgärder. Var tionde person som blir arbetslös nu, kommer aldrig tillbaka in i arbete, säger Roger Mörtvik.

– Återhämtningen tar längre tid efter varje kris. De som befinner sig mellan jobb måste få hjälp att komma tillbaka. Nyckeln för att ta sig in på arbetsmarknaden och att övervintra kriser är utbildning.

Vi har en tigerekonomi i Sverige, kan vi inte dra nytta av den? frågar journalisten Anna Danielsson Öberg, som var dagens moderator. 

– Vi kanske har högkonjunktur sett till BNP. Men vi har fortfarande åtta procents arbetslöshet. Vår omställningsförmåga har försämrats och det är allvarligt. Under den nuvarande regeringen har vi gått från ett kompetenshöjandefokus till ett söka jobbfokus. Vi har lämnat den kompetenshöjande arbetsmarknadspolitiken, med sämre möjligheter till vidareutbildning på Komvux, i en situation där 130 000 ungdomar saknar gymnasiekompetens, säger Thomas Carlén, LO-ekonom.

– Ja visst är det bra med utbildning. Men det vi lärt oss i A&O är att enstaka kurser inte ger så mycket. Man måste utbilda på ett annat sätt, säger Lena Abrahamsson.

Vems är ansvaret?

Robert Cloarec, senior advisor på Arbetsgivarverket tycker att det är viktigt att föra ett resonmang kring vem som äger frågan, om kompetensutveckling ska styras av företagens eller individens behov.

Teknikföretagens Johan Ancker fyllde i.

– Och vilken roll ska utbildningssystemen respektive företagen ha.

Vems ansvar är då utbildningen, är det stat, arbetsgivare eller individ? Frågar Anna Danielsson Öberg.

– Individen har ansvar för sin egen utbildning. Sen kan man fråga sig vem som ska skapa förutsättningar för individen. Industrin ska tala om vad som behövs här och nu, i det enskilda företaget och kunna medverka till att tillhanda hålla det. Hur utbildningen genomförs är en annan fråga. Det bästa sättet att kompetensutveckla sig är att arbetsrotera, eller att byta jobb, säger Johan Ancker.  

LO-ekonomen, Thomas Carlén, höll inte med.

– Skola, stat och kommun. Man kan inte lägga ansvaret på individen. IF Metalls medlemmar får 90 minuter kompetensutveckling på tre år.

Lena Abrahamsson påpekar att det är viktigt att skilja på kompetensutveckling och arbetsplatslärande.
 
– Anställda ska inte bara utbildas i den uppgift han eller hon ska utföra. Människor ska utvecklas för att kunna bidra till ett innovativt klimat på arbetsplatsen. Sådana kunskaper är värdefulla på alla arbetsplatser. För att nå dit måste vi tänka på hur innehållet i arbetet utformas, inte bara tillhandahålla utbildning om en specifik maskin. Det är ett gemensamt ansvar för alla parter.

Få bukt med tomteblosseffekten

Vad tycker ni om varselprojekten? frågar Anna Danielsson Öberg.

– Varselprojekten har varit framgångsrika, men kom i en speciell tid. De har fångat verksamheter där människor befinner sig i omställning. Men normalt vill arbetsgivaren inte betala för personal som kommer att gå vidare till andra företag, säger Robert Cloarec.

– Det är naturligtvis bra att man stöttar anställda i omställning. Flexibiliteten i krisavtalen har visat sig vara en styrka. Nästa programperiod tycker jag att det är viktigt att fortsätta fokusera på omställningsförmåga och kompetensutveckling, säger Thomas Carlén.

Johan Ancker är mer kritisk. Han tycker att det tog för lång tid att komma tillrätta med regelkrånglet.

– I början var de en solskenshistoria. Men ett av de bästa projekten hade sin topp 2010. Det var för sent. Vi behöver en struktur som gör det lättare för företagen att söka stöd för intern kompetensutveckling.

– Min erfarenhet är att den sortens verksamhet ofta ger tomteblosseffekter. I framtiden måste vi fundera på vad som ger bestående effekter. Företagen måste förmås att tänka långsiktigt och strategiskt, säger Roger Mörtvik.

Lena Abrahamsson tycker att några varselprojekt har fungerat bra, men vill inte ha för mycket fokus på krishantering.

– Socialfonden ger ju möjlighet att göra många bra saker, istället för mer av samma sak. Att rädda kvar samma personer i samma bransch är inte nödvändigtvis det bästa alternativet.

 


 

Fler artiklar om konferensen:

Bilder från konferensen
Blir 2011 morgonrodnadens år?
Fem framgångsfaktorer
Så tyckte besökarna