Ylva Johansson (s) är vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Foto: Per Arvidsson

Ylva Johansson (s): Parterna bör gå samman i en kompetensförsäkring

Minst 75 procent av Europas befolkning mellan 20-64 år i sysselsättning, det är målet med Europa 2020-strategins flaggskepp "EUs agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen". Bättre fungerande arbetsmarknader, bättre jobb och bättre arbetsförhållanden ska öka sysselsättningen inom EU med en procentenhet per år. Ett av medlen för att nå dit är kompetensutveckling av människor i anställning. Men hur ställer sig svenska politiker i frågan?

Hur ser du på Socialfondens roll i frågan om kompetensutveckling?
- Socialfonden har en viktig roll i detta arbete. Detta är en allvarlig fråga, inför nästa programperiod menar regeringen att fonden ska begränsas till de allra fattigaste länderna och då kommer just kompetensutvecklingsinsatserna i vårt land att försvinna.

Hur ser du på det?
- Vi har motsatt uppfattning jämfört med regeringen och vill att Socialfonden också i framtiden skall kunna användas för viktig kompetensutveckling i Sverige. Vi behöver insatser för att få igång tillväxten och då behöver vi arbeta för ett hållbart och uthålligt arbetsliv i alla EU-länder. Det handlar inte bara om höjd pensionsålder, utan också om att arbetskraften hänger med i arbetsmarknadens utveckling och inte minst i sitt eget jobb.

Vad gör ni för att människor i anställning ska få tillgång till kompetensutveckling?
- Dels vill vi göra stora satsningar på vuxenutbildning, som till exempel kunskapslyftet, för att göra det möjligt för människor som redan har jobb att ta ytterligare steg i arbetslivet. Det är viktigt för att människor ska hänga med på dagens arbetsmarknad. Vi har även riktade förslag för att höja kompetensen inom äldrevården genom utbildningsvikariat.

Hur ska människor som riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden i samband med exempelvis omställning av industrin få tillgång till kompetensutveckling?
- Det finns nu ett bra förslag som parterna inom industrin har kommit överens om som vi anser bör genomföras. Det handlar om hur industrin skall klara svåra påfrestningar under en kraftig konjunkturnedgång med minskad arbetstid men bibehållen anställning. Vi anser att staten bör vara med och bidra under förutsättning att det finns tydlig fokus på kompetensutveckling.

Vem bör ha ansvar för kompetensutveckling av anställda?
- Man måste skilja på olika typer av kompetensutveckling. Den utbildning som krävs för att en person ska kunna sköta sitt jobb, som att lära sig nya datasystem, det är arbetsgivarens ansvar, punkt. Men den kompetensutveckling som motiverar och stärker individen så att den också kan gå vidare till ett annat jobb - där vill vi se ett tredelat ansvar.

- Vi menar att staten, arbetsgivaren och facket skall vara med. Individen har ju också ett ansvar om den är med och betalar genom löneavdrag (avdrag på lönen på grund av förmåner eller frånvaro red.anm.). Det är viktigt att kompetensutvecklingssystemet och utbildningen är utvecklat efter individens behov.

Hur vill ni göra det?
- Vi föreslår en kompetensförsäkring, finansierad av bland annat fondmedel, som innebär att alla i anställning ska ha tillgång till kompetensutveckling som är individuellt motiverad. Det är inte bara ett av de viktigaste sätten att stödja en uthållig ekonomisk tillväxt, utbildning är också strategiskt viktigt mot arbetslöshet. Vi är beredda att diskutera olika modeller för en sådan försäkring men vi ser gärna att parterna genom avtal kommer överens om att avsätta medel och att staten ska skjuta till pengar. Individen bör själv kunna styra över sin fortbildning och stå för en del av det lönebortfall som kan uppstå vid frånvaro på arbetsplatsen.

Hur kan denna trepartslösning se ut?
- Jag tror att lösningarna måste se olika ut beroende på vilken bransch vi talar om. En enhetlig modell kommer inte att fungera, man måste tänka brett. Facket är dock en otroligt viktig part och det är positivt att de har pushat för den här frågan i avtalsrörelsen.

Hur ser du på statens ansvar i frågan?
- Staten har ett tydligt ansvar. Frågan om kompetensutveckling av anställda är en investering i samhället och viktigt för att fler ska kunna jobba längre. Staten kan stå för viss ekonomisk del i kompetensförsäkringen, men även för en struktur för kompetensutveckling. Statens ansvar kan också innefatta utbildningslösningar och utformning av skattesystem.

Har frågan om kompetensutveckling av anställda hamnat i skymundan?
- Ja, det är tydligt och det är regeringens vilja. Under den socialdemokratiska regeringen fanns pengar avsatta för kompetenskonton. De pengarna finns inte kvar och frågan finns inte heller på agendan. Detta är en tydlig politisk förändring, inte en gradskillnad.

Vad gör ni för att föra upp frågan på agendan?
- Vi lägger förslag i riksdagen, deltar i debatten och har dialog med arbetsmarknadsparterna. Arbetslösheten är en högaktuell politisk fråga och trots hög arbetslöshet i Sverige finns det många lediga jobb som inte besätts för att den efterfrågade kompetensen saknas. Detta är allvarligt, vi har många företag som inte kan växa på grund av att rätt arbetskraft saknas.

Varför är kompetensutveckling av människor i anställning viktigt?
- Den demografiska utmaningen är stor och kompetensutveckling av anställda gör oerhört mycket för att människor ska kunna och vilja arbeta längre vilket är viktigt för att kunna finansiera framtidens välfärd. I dag blir människor arbetslösa för att jobben förändras, kompetensutveckling kan förhindra det.

- Men det handlar också om den svenska konkurrenskraften. För att stärka vår ställning på den globala marknaden måste vi lära snabbare än konkurrenterna och då syftar jag på de enskildas kompetens. Kompetens är det enskilt viktigaste som företag pekar på när de pratar om konkurrenskraft.

Läs mer:

Tomas Tobé (m): Kompetensutvecling bör regleras i kollektivavtal

EU2020- för en bättre arbetsmarknad